några tankar kring mitt kristna Liv så här en söndagsnatt (eller måndags morgon)

Det är två händelser som pågick under nästan två år som har hjälpt mig att utvecklas som kristen. Båda började i Maj 2012 och avslutades i mars 2014. Det ena var min morbrors förlorade kamp mot cancern och min bästa väns vunna  kamp för ett tryggt och värdigt liv för sig och sin son. i mitt första Blogginlägg som jag skrev vid årsskiftet 2013/2014 avslutade jag med att undra hur 2014 skulle bli. Det blev faktiskt några tunga veckor under mars månat. Först fick jag ”släppa” iväg min bästa vän som flyttade till ett skyddad boende utan att jag då visste om, när och hur vi skulle träffas igen. Sen tillkom att hennes man började höra av sig till mig eftersom han trodde att jag hade kontakt med henne, detta var något jag i början hade svårt att hantera. Den 20 mars kunde vi i alla fall träffas och jag hade en underbar eftermiddag med henne och hennes son. Det var första gången på några veckor som jag kände att glädjen strömmade genom mig. På morgonen skrev följande på n annan sida

Jag är ju ”bara” den gud har skapat :-)

Jag har två väldigt goda vänner som jag stödjer i svåra situationer. Den ena Sa att jag har räddat hennes liv och den andra sa att utan mitt stöd hade hon aldrig kunnat ta dom steg som gör att hon idag kan börjar med ett nytt och bättre liv.
Det ända jag gör är att jag använder mig av gåvorna som gud har lagt i mitt hjärta och att jag är den som gud har skapat. Så använd era gåvor som ni har fått av gud och backa inte när det svårt ibland, för att det rädda och förändra en människas liv.
Och tack gud vad du har gjort i mitt liv. 
Detta var den första insikten jag fick. Det andra var att även om jag var lite godtrogen för 1½ år sen och det inte var det bönesvar jag trodde det var, så gjorde detta att jag kunde finnas där för henne tills hon  kunde ta dom slutliga stegen till ett tryggt och värdigt liv. 
Den 20 mars  var också den dagen min morbror förlorade sin kamp mot cancern. några dagar efteråt skrev jag ner följande tankar om hans död
I torsdags dog min morbror Anders efter att ha förlorat sin kamp mot cancern. När en människa dö så säger man att han har gått bort, för mig har min morbror inte gått bort utan han har fått komma hem till den plats där hans smärta och lidandet har byts ut mot glädje och guds oändliga kärlek. Så i all min sorg och saknad så gläds jag även med min morbror att han nu får vara hemma hos gud. Tack Anders för att du har funnits i och berikad våra liv. — känner sig ledsen.

När det gäller min morbrors hemkomst så finns ju frågan där varför blev inte han helad?  Detta är något som jag nog aldrig kommer att förstå under mitt jordeliv men jag vet att det händer av godhet för att gud är alltid god.
Tillslut vill jag dela med mig en tanke som jag hade några gånger speciellt i situationen med min vän och det var följande tanke:
Mitt liv är skit men jag vill inte har det annorlunda.
Och med detta menar jag att det bättre att jag har det jobbigt en tid en att min bäst vän fortsätter att leva i ett destruktivt äktenskap. 

Jag är ju ”bara” den gud har skapat :-)

Jag har två väldigt goda vänner som jag stödjer i svåra situationer. Den ena Sa att jag har räddat hennes liv och den andra sa att utan mitt stöd hade hon aldrig kunnat ta dom steg som gör att hon idag kan börjar med ett nytt och bättre liv.
Det ända jag gör är att jag använder mig av gåvorna som gud har lagt i mitt hjärta och att jag är den som gud har skapat. Så använd era gåvor som ni har fått av gud och backa inte när det svårt ibland, för att det rädda och förändra en människas liv.
Och tack gud vad du har gjort i mitt liv.