Född oönskad men älskad resten av livet

I en diskussion som handlade om temat för eller emot abort hittade jag följande kommentar som gjorde mig både ledsen och arg.

Man gör det för barnets bästa!

Det handlar om att kvinnan ska få chansen att bestämma över sin egen kropp och vill hon inte behålla ett barn pga av att hon inte kommer kunna ta hand om barnet pga sjukdom, fattigdom, missbruk eller våldtäkt. Detta görs för barnets bästa och inte alltid i själviskt syfte.

Är det bättre att mer barn föds, mot moderns vilja, för att sedan dö i tidig ålder eller få sjukdomar pga av missbruk under graviditet eller misshandlas fyskisk eller psykiskt, få men av en hemsk barndom och då plågas igenom ett liv?

Det handlar inte om att döda utan det handlar om att rädda. Rädda ett barn från framtida plåga och smärta.

Jag vet inte varför min biologiska mamma valde att ge bort mig och mina 4 halvsyskon och även om jag ibland tänker på varför hon gjorde sina val i livet så är det inget som jag vill skriva om idag. Idag vill jag bara visa på en annan ”räddning” av barn som ska födas in i en olämpligt familj där dom är oönskad. 
Jag adopterades av underbara föräldrar som älskar mig och stödjer  mig otroligt mycket. Jag känner mig inte oälskad och oönskad av min biologiska mamma utan jag känner mig utvald och älskat av min helt underbara föräldrar. Sen tro jag att många av mina vänner tycker det är bra att min biologiska mamma valde adoption förre abort. 

Tro det får man göra på sin fritid

Detta är en vanligt argument man få höra av en ateist men är en tro på gud verkligen en fritidssysselsättning?  nej att tro på Jesus är en livsstil eller bättre sagt ett nytt liv som börja när du genom dopet bestämmer dig att följa gud. Jag är faktiskt Kristen 24 timmar om dygnet året om och jag kan inte påstå att någon i min omgivning har farit illa av att jag är det. I November när jag var på en kurs så fick jag höra av en annan deltagare att jag alltid var så glad på rasterna och visst är jag glad när jag lyssna på lovsångsmusik för det var det jag brukade göra.
Bara några kort tankar innan det bli dags att börja tävlingssnarka med voffen.   

Mitt kristna Liv

26/12/2013

Mellandagarna och jag sitter i Stugan vid brasan och njuter av att lyssna på Darlene Zschech en underbar Lovsångerska från Australien. Nu så tätt inpå det nya året är det kanske dags att summera och fundera över vad framtiden kan ge. Jag tänkte faktiskt summera mitt kristna Liv och den andliga resan som jag fått uppleva och som är långt från avslutat.
Egentligen börja min andliga resa redan innan jag bestämde mig för att bli kristen, det var år 2008 när min dåvarande kristna flickvän frågade om vi inte kunde be till Gud för att hjälpa henne genom den svåra tiden hon befann sig i, tidiga våren samma år var jag med om ishalka där jag åkte ner i diket och där både jag och bilen var så gott som oskadade. Jag begrepp det inte då men idag vet jag om att det var ett gudomligt ingripande.

Att jag hittade mina två församlingar beror mycket på ett bra välkomnande, en god gemenskap och gott kaffe med tilltugg. Det underbara med båda mina församlingar är att man kan vara sig själv, Detta märkte jag första gången när jag morsdag 2012 hade fått reda på att min morbror fått lungcancer. På kvällen kl 17:00 var det gudstjänst i Kraftkällan och jag kommer ihåg att temat för kvällen var något med glädje och mellan alla glada lovsjungande vänner satt jag och grät i min förtvivlan och det kändes så bra och rätt.

Sommaren 2012 var den tiden där min andliga resa tog en väldigt fart genom att jag fick förmånen att dela än väns svåra stunder. Hennes trofasthet i Gud i det hon fick gå igenom gjorde att hon blev en mentor för mig. Hon är en av mina Paulus som varje Kristen behöver för att kunna utvecklas andligt.

43 Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa *och hata din ovän* 44 Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Matt 5:43-44

dessa ord fick jag av Gud när jag befann mig i en väldig svår situation. Det var efter att jag såg min vän får ett mentalt sammanbrott efter en situation jag också var inblandat i och jag hade svårt att hantera så åkte jag till ett naturområde vid Osbysjön och frågade gud vad jag skulle göra och fick då som sagt dessa ord till mig. Så jag följde gud anvisningar och bad för personen som hade förorsakad min väns och mitt lidande och redan under hösten fick jag bönesvar och idag är jag god vän med honom igen.

Denna Sommaren hade jag nog aldrig upplevt om inte Gud hade skickad Astrid en då 11 månade gammal Amstaff tik till min vän. Just nu ligger Astrid bredvid mig på soffan och snarka.

Under 2013 har jag växt andligt på ett mera odramatiskt sätt med dela livet kvällar, fina stunder med tomterna på loftet (missionskyrkans Herrklubb) och massvis med fina gudstjänster och oftast lovsångsmusik i öronen. När jag det gäller lovsång så hittade jag under året en låt av Darlene Zschech som hjälpte mig att bearbeta situation med min morbror speciellt när jag fick reda på att cancer hade blivit mycket värre och han kunde dö vilken dag som helst. låten heter In jesus name (klick för att se en youtube video) och hon tillägnar den till folk som har cancer eller fått en annan dödsdom från läkarna. Under hösten försökte jag mig även på en bibelkurs på distans men det hela havererade speciellt när jag kom in på en starta eget utbildning. Men även om jag inte var med på hela kursen så lärde jag mig rätt mycket ändå och hade goda diskussioner med mina kristna klasskamrater.

Vad kommer då 2014 att innehålla? troligen en period av sorg när min morbror har förlorat sin kamp mot cancern, med guds vägledning kommer kanske starta mitt företag får ett bra jobb eller till och med båda delarna. När det gäller min andliga resa så är det svårt att säga om  den bli lugn som 2013 eller häftigt som 2014 men jag är övertygad om att hur den än bli så kommer den att föra mig närmare gud.

Nu är det dags att ta min lilla Astrid på en promenad